Rikard Grip: ID.7 en riktig fullträff!
Som tidigare förbundskapten för skidlandslaget och nuvarande generalsekreterare för skidskytteförbundet, råder det inga tvivel om att Rikard Grip gillar högt tempo, tuffa utmaningar och bra glid under skidorna. Men bakom ratten i sin tysta nya Volkswagen ID.7 finner han ro.
– Att köra bil i tystnad är meditation för mig, säger Rikard Grip.
Det var knappast någon i Rikard Grips omgivning som trodde att han av alla skulle bli en inbiten elbilsförare.
– Många är förvånade att jag börjat köra elbil, medger han och syftar på sitt tidigare bilbeteende.
Som idog pendlare mellan jobb i Stockholm och hemmet i Östersund blev det ofta resor utan paus, tidiga mornar och sena kvällar, för att komma hem till familjen. Och som tävlingstokig före detta elitåkare gillar Rikard Grip ett högt tempo.
– Men att köra elbil handlar väldigt mycket om att lära sig ett nytt beteende och ett nytt förhållningssätt som gör att det fungerar.
Inte för att laddstoppen någonsin har inneburit ett problem. Snarare tvärtom. Dels har han själv tvingats dra ner på hastigheten, dels betyder fler rejäla stopp att långkörningarna inte sliter lika mycket.
– Körningen blir mer skonsam för att man stannar och vilar, och man får inte det där hetsiga körtempot. Och barnen älskar att åka elbil eftersom det blir fler glasstopp, säger han och skrattar.
Den stora fördelen ur ett föräldraperspektiv är att han och frun – Jenny, tidigare elitskidåkare – slipper städa smulor i baksätet.
– Nu äter vi mat där mat ska ätas, vid ett bord, i stället för i bilen, säger Rikard.
Familjen Grip har två elbilar, en ID.3 och en ID.5. Men den senare uppgraderar Rikard nu till nya ID.7.
– Att köra fossilfritt är ett sätt där vi tydligt kan göra skillnad för miljön genom en beteendeförändring. Jag stortrivdes i ID.7 redan första provturen. Det är en väldigt trevlig miljö att sitta och köra i. Den känns rymlig som en Touareg, och det känns som en helt ny nivå av bil, säger Rikard entusiastiskt.
När man pendlar mellan Stockholm och Östersund i jobbet blir det många timmar i bilen. Bara i år har han kört 4 000 mil.
– Komfort i stolen är viktigt när man kör mycket bil. Den nya massagefunktionen är riktigt härlig och jag använder den ofta. Bilen har också lättillgängliga funktioner via den stora skärmen och jag gillar skarpt head up-displayen med förstärkt verklighet som visar nödvändig information i synfältet.
Men den absolut största fördelen är förstås räckvidden. ID.7 klarar över 60 mil.
– Det förändrar förutsättningarna, jag kan planera min körning på ett helt annat sätt. Skillnaden blir ett i stället för två laddstopp när man kör mellan Östersund och Stockholm, säger han.
Någon bilkille är han knappast. Men Rikard minns fortfarande sitt livs första bil med kärlek – en röd Volkswagen Golf.
– Den kan jag sakna än i dag! Jag har många minnen från när jag gick skidgymnasiet i Järpen och var så stor att jag kunde ta bilen själv till skolan, då kände man sig vuxen, säger Rikard.
Att en kille född i Månkarbo, utanför Uppsala, skulle bli elitskidåkare var kanske inte givet. Men med tre äldre syskon som åkte skidor ställdes sladdisen Rikard Grip på skidor så fort han kunde gå – och kärleken till skidåkningen har format hans liv – och hans yrkesliv.
Som 16-åring började han på skidgymnasiet i Järpen och han tävlade fram till 2007, då han samtidigt jobbade som tränare på skidgymnasiet på deltid.
När han fick frågan om att bli huvudtränare i Järpen stod han inför ett vägval: att själv satsa helhjärtat på skidåkningen, eller i stället pusha andra att bli bättre. Glädjen det ger att hjälpa andra vann. Och det visade sig också att det var något Rikard hade talang för. Under sina nio år med skidlandslaget coachade han framgångsrikt svenska längdåkare till trettiofem VM- och OS-medaljer och bidrog till över trehundra pallplatser i världscupsammanhang. Många sörjde när han slutade, han fick till och med en Facebook-grupp uppkallad efter sig: ”Vi som vill ha tillbaka Rickard Grip till landslaget”.
Hans ledarskap ledde också till att han vann det prestigefyllda priset Årets Ledare på Idrottsgalan 2015. Men han blir ödmjuk när man pratar om hans styrka som ledare.
– Någon av de aktiva kallade det för ett humanistiskt ledarskap… Man upplever mig som närvarande, engagerad och mån om min omgivning, säger han blygsamt.
Att prata om sig själv är inte Rikard Grips paradgren. Det är däremot att bygga vinnande team i världsklass. Ett magiskt skidminne är OS-stafetterna i Sotji 2014.
– Att vi lyckades vinna bägge två var otroligt! Tjejernas seger var så euforiskt osannolik, och dagen efter när vi var storfavoriter och lyckades vinna då med, var väldigt roligt på ett annat sätt. För mig som ledare sticker dessa ut.
Som den humanist han är minns han människorna bakom prestationerna.
– Teodor Peterson är speciell för mig. Jag har följt honom sedan han började skidgymnasiet som 16-åring till mästerskapsmedaljerna som en av de bästa seniorerna i världen, det blir väldigt speciellt.
På damsidan har han jobbat närmast Stina Nilsson, som han också varit mentor åt. Det var också Stina som drog honom till skidskyttet. 2020 blev Rikard generalsekreterare för Svenska Skidskytteförbundet och han älskar sin nya roll.
– Jag får jobba med allt från att skapa förutsättningar för barn- och ungdomsidrotten och se till att sportchefen för landslaget har rätt förutsättningar, till att stärka vårt varumärke.
Rikard ser fram emot ännu en härlig skidskyttesäsong.
– Det är jättespännande, jag måste snart slå på tv:n för det är dags för herrarna att åka. Jag är i grunden extremt engagerad och närvarande i det som sker, även om jag nu inte är på plats utan följer åkarna från tv-soffan.
Säsongen har börjat bra, enligt Rikard.
– Chanserna är goda. Det finns mer att hämta från laget framgent, men man måste var ödmjuk inför att det är svårt att upprepa fjolårets 11 medaljer. Man ska var ödmjuk inför att bara tre får plats på pallen, man kan ha gjort ett fantastiskt lopp även om man blir fyra, femma eller sexa! Målet är att vi ska vara med och skapa spänning i varje tävling – det är mitt mindset.
Bortom sporten är det smalt på intressefronten.
– Jag är supernörd vad gäller idrotter, men gillar friluftsliv överlag. Jag älskar att vara i stugan på fjället och åka både utför och på tvären och gärna bestiga någon liten fjälltopp.
Snart väntar bilresan upp till Gällivare för att fira jul hos svärföräldrarna.
– Det är 70 mil och blir vår första långresa med vår nya ID.7. Då är man extra glad över den långa räckvidden!
