Paragolfaren Filip trivs otroligt bra med sin ID.4

– Det är ett större handikapp, men jag fick ökad livskvalitet som smärtfri. Det betyder att jag kan träna mer, säger Filip, som med protesens hjälp både gymmar och golfar flera dagar i veckan.

2001 testade han golf för första gången – det var kärlek vid första svingen. 2014 spelade Filip sin första golftävling och bara två år senare blev han uttagen till Paragolfens landslag. Golfen blev ett sätt att hitta tillbaka till sin identitet från uppväxten, den som aktiv idrottare.

– Tävlingarna gör att jag får spela banor jag kanske aldrig annars kommit till. Dessutom är det en givande gemenskap med andra med hög adaptiv förmåga för att få till en aktiv tillvaro.

Golf påminner om livet, menar Filip. Det handlar om att lösa sin vardag på ett funktionellt sätt utifrån de förutsättningar man har, även på golfbanan.

– Jag måste hitta en annan golfsving med ett ben.

Protesen är inget han funderar mycket över, han har levt längre med den än utan. På frågan vilken hans största utmaning är som golfare kommer svaret snabbt:

– Pikétröjan som alla golfare har, den är det fulaste plagget jag vet.

För en aktiv tillvaro med resor till golftävlingar runt om i Sverige krävs en bra bil.

– Mitt bilintresse är mer på funktions- och känslonivå, förklarar Filip som nu är nu inne på sin sjätte Volkswagen, ett kvitto på att han trivs med märket.

Filip har också hunnit med Volvo, Saab och Audi genom åren, men numer kör han bara Volkswagen.

– För mig symboliserar VW kvalité, intuitiv funktionalitet och en folklighet med individuell touch. Min första köpte jag 1992, en Golf Mk 1 GLS som döptes till Iris. I den bytte jag plats på gas och broms för att underlätta bilkörningen, men nu gasar jag med protesen och bromsar med vänster fot.

Enligt Filip är Volkswagen ”tysk ingenjörskonst på högsta nivå”.

– Precis som min fina protes, säger han och skrattar.

Benprotesen styrs via mobilen och fotleden har en rotationsadapter men är statisk, vilket påverkar hans körförmåga.

– Vissa bilar passar mig och protesen bättre än andra, och just elbil är mjukare och skönare att köra än en fossildriven bil, säger han.

Familjens bilpark består av flaggskeppet ID.4 och en smidig Polo, som döpts till Marco.

– Den fyller verkligen sin funktion och vi klarar oss med den hela familjen.

Men det är nytillskottet i familjen, ID.4, som är Filips nya ögonsten.

– I am thrilled over the car, den är underbar, säger han och lyser upp när han får prata om bilen.

– Vi trivs otroligt bra ihop. Den är rymlig utan att vara svulstig. Den är en fin kombo av finess och flärd, men ger ett nätt intryck – jag gillar formspråket. Sen känns det fritt och härligt att sitta i den och man får en god överblick framåt och bakåt, och den har en loungekänsla, som är särskilt påtaglig i baksätet. Ibland går jag faktiskt in och bara sitter i baksätet ett tag, erkänner han med ett leende.

Det höga insteget gör det lättare för Filip både att ta sig i och ur bilen, och att lasta i bagaget.

En stor fördel är det stora bagageutrymmet, där golfbagen enkelt får plats på tvären.

– Många bilar i klassen rymmer inte en bag på bredden utan att man tvingas plocka ut de längre klubborna. Det är små detaljer som gör stor skillnad. 

Det är familjens första elbil, och Filip grämer sig lite att han var så sen på bollen.

– Det tog lång tid för oss att byta till elbil, men det känns så självklart nu. Elbilen är mjuk och skön att köra. Jag är mindre finstämd på höger fot, det underlättas av elbilen för det är lätt att komma i väg med den. Det är skönt för protesen att köra elbil jämfört med fossildrivet, och skönt att det är tyst.

I dag frågar han sig varför de inte tog steget till elbil tidigare.

– Många farhågor man hade var inte ens egna, utan kanske pådrivna av fossilbranschen som försökt få räckvidden att framstå som ett stort problem. Men 95 procent av våra resor är vi helt obekymrade över att det är en elbil som eventuellt har kortare räckvidd. Vi tar oss lätt 48–50 mil. Och det är ju farten som gör att förbrukningen ökar – och med den riskerna i trafiken!

Den första längre resan gick till en golftävling i Uppsala.

– Jag var nyfiken på hur det skulle bli att köra långt, och blev så positivt överraskad! Jag åt och laddade i Örebro, och stoppets längd styrdes av maten, inte laddningen. Men oftast kör man ju korta sträckor från A till B och då är elbilen helt outstanding!

Med tanke på klimatförändringarna känns det också bra med elbil.

– Ur ett hållbarhetsperspektiv är vi i ett avgörande skede och vi behöver hitta resurssparande strategier och lösningar kring hur vi lever våra liv. 

Detta är något Filip är van vid, att leva med protes medför att han ofta måste hitta kreativa lösningar på vardagsutmaningar.

Att köra elbil har även utvecklat hans medvetenhet kring energibesparande beteenden.

– Jag har en ny, behaglig, snålare körstil, med sänkt genomsnittlig hastighet vilket gör mer skillnad än man tror. Jag vill behålla energi i bilen för att komma längre och det blir en sport att köra snålare. Jag försöker också skapa flyt i körningen och inte bromsa bort fart i onödan.

Tänket kring energibesparing har Filip även nytta av i sitt jobb som psykolog.

– Det handlar ofta om energibalansering för stressade människor. Det blir alltmer viktigt att hitta bra strategier i tillvaron för att bevara sin energi, för att skapa ett hållbart liv och arbetsliv. Att må bra är lite av en balansakt för att energin skall räcka när vi verkligen behöver den! Såväl i bilen, som på fritiden och i arbetslivet måste vi bibehålla vår energi och ladda ny energi.

– Skaffa dig en ID.4 och lev ditt liv i baksätet är mitt tips, säger han och skrattar.