Frihet på sjön – för alla
Efter en tragisk motorcykelolycka som ledde till förlamning, bestämde sig Jonas Nilsson för att förändra sitt liv, till det bättre. Redan från sjukhussängen satte han upp målet – han skulle inte ge avkall på sin stora passion för fiske och kamratskap, i stället skulle det få prägla hela hans liv.
I augusti 2002 skulle Jonas Nilssons liv förändras totalt. I en skarp kurva med grus förlorade han kontrollen på sin motorcykel och körde av vägen.
Från ett aktivt liv som delägare i ett fastighetsbolag, till ett liv i rullstol, förlamad från bröstryggen och ner.
– Jag fick lära mig att leva på nytt. Det tog ett halvår innan jag började bo hemma mer och kom in i rutiner. Normalt sätt tar det 3–4 år att landa i en sådan situation. Men för mig var det tvärt om, jag har inte förändrats för att jag sitter i rullstol, säger han när vi ses på en brygga i Roslagens skärgård, någon timma från hemmahamnen i Norrtälje.
Här pågår det rika djurlivet och havets rullning som om inget hänt, och kanske blev det Jonas Nilssons stora räddning. Sedan fem års ålder har fiske varit hans kall i livet. I och med olyckan kom tankarna snabbt – skulle hans största intresse vara över?
– Jag fick smeknamnet ’Mörten’ och det har hängt med hela livet. Att få vara ute i naturen, umgås med andra som gillar samma sak, och den triggande känslan när hugget kommer, det var mitt allt, säger han, och beskriver hur han gav sig ut på sjön redan en månad efter olyckan, men insåg hur svårt det var med rullstol.
I stället för att ge upp, slöt han upp med vännen Fred Bergqvist som drabbats av Parkinsons sjukdom och som också behövde en båt som han enkelt kunde komma ombord på. Tillsammans sonderade de båtmarknaden för rörelsehindrade. Dessvärre fann de inget och började därför skissa på en båtmodell med en ramp i fören som skulle underlätta deras fisketurer.
I stället för att ge upp, slöt han upp med vännen Fred Bergqvist som drabbats av Parkinsons sjukdom och som också behövde en båt som han enkelt kunde komma ombord på. Tillsammans sonderade de båtmarknaden för rörelsehindrade. Dessvärre fann de inget och började därför skissa på en båtmodell med en ramp i fören som skulle underlätta deras fisketurer.
Målet för Jonas Nilsson var även att få med sig fler med samma stora intresse för fiske som han själv, men som inte hade den fysiska möjligheten. År 2003 startade han därför den ideella föreningen SFFF – Sveriges funktionshindrades frilufts- och fiskeförening, som erbjuder friluftsaktiviteter till människor med olika typer av funktionsnedsättning.
– Det såddes ett frö, jag vill jobba med detta. Jag ville ut och fiska och ha roligt, inte jobba med fastigheter, beskriver han.
Att få spendera dagen på sjön, på samma villkor som alla andra, är något som även Håkan Svensson som har balans- och koordinationssvårigheter på grund av sin CP-skada, samt John Fändrik, som också sitter i rullstol efter en motorcykelolycka för snart 40 år sedan, nämner. För dem betyder det extremt mycket att få frihet i en fiskebåt tillsamman med Jonas Nilsson. I dag är just en sådan dag – de varvar gädda med abborre och en stor dos gemenskap.
– Jag har en själv en båt, men mycket mindre och det är svårare att ta sig i och ur. Så fort det blåser lite är det svårt för mig att hålla balansen. Jonas båt är mycket större och har mer plats. Det gör att jag kan lägga mer energi på att fiska och det jag tycker om att göra, säger Håkan Svensson.
Oavsett om det varit kajak eller båt, har John Fändrik har alltid tyckt om att komma ut i naturen, men det har varit svårt att göra det i rullstol.
– Det betyder jättemycket att komma ut så här – man upplever så mycket mer än bara fisket. Jag känner mig riktigt levande. Det är en kick, helt klart, säger han.
Tillsammans får de följa årstidernas svängningar och naturens cykel. Från januari till mars är det främst pimpelfiske som gäller – om isen inte är för tjock. Havsöringsfiske pågår tills det blir 14 grader, och så tar strömmingsfisket vid i maj månad. I slutet maj och juni, fram till midsommar, bär det av till Grisslehamn och laxtrålning på öppet hav.
När det är för varma temperaturer i vattnet är det dags för båtturer till slutet av augusti och en bit in i september. Då arrangerar SFFF bland annat friluftsdagar i större sällskap – tipsrundor, boule, besök till skärgårdens naturreservat – och så börjar det om igen, med abborre i september.
– Förra året hade vi i båten i hela vintern, på gott och ont, säger Jonas Nilsson som sett effekten av klimatförändringarna på nära håll. Östersjön är inte vad den brukade vara.
– Man brukar säga att det tar 1 000 kast för att få en öring, säger han.
För honom är det mer än bara fisken i sig som är sporten. Det är känslan av att lyckas luras och knäcka koden för olika typer av fiske, som ger adrenalin. Jonas Nilsson undviker också helt att fiska på lekande fisk om våren.
– Det är inte etiskt. Vi kör catch and release, ofta hullingslöst. Min bästa tid är utan tvekan hösten; september, oktober, november och december är som bäst, säger han, och beskriver att den främsta adrenalinkicken är att få hjälpa andra.
– Det är en revolutionerande känsla. Jag insåg snabbt efter olyckan att jag ville göra något annat med mitt liv, att få fokusera på att komma ut på sjön och fiska.
Och hur kom det sig att just du klarade dig från att gå under efter olyckan?
– Det är bara så jag är, säger Jonas Nilsson samtidigt som han rullar på rampen, gör loss och far ut på sjön med kompisarna igen.